Chronos passare (1976) Chronos satt med sin gyllne passare i sin högra hand. I en avlägsen fantasi hade den rört vid de vises sten, men likt en magnets förmåga att göra andra saker till magneter hade passaren dunkla fysiska egenskaper. Linjalen låg bortlagd vid sidan, den gick bara att rita diametrar med. Passaren ställde sig bredbent med sin vassa fot i terrängen, som var en exakt avbildning av kartan, in i minsta detalj. Chronos vred den runt i en piruett som sakta formade cirkeln, klockan, världen. Och se, människan stannade upp mitt i ett steg, vagnar slutade rulla på grusvägarna, jetplan stelnade i luften som insekter i bärnsten, planeterna låg som övergivna krocketklot på någons gräsmatta, barnen stannade i stället länge på sina födelsedagar, konsertbesökare gick långsamt runt första satsen i en symfoni, bärplockarna plockade av skogens guld så länge de önskade, solen gick aldrig ner och fördunklade deras arbete, men plötsligt tog skogen slut och de var på den långa trista hemvägen som de på snabba cyklar reducerade till en kort blinkning innan de var hemma i sin eviga kväll av handarbete, och deras expressängar förde dem genom sömnens rike på nolltid. [cirka 1976]


© Karl-Erik Tallmo | Home