Klocka med nytt glas

(1995)


Klocka med nytt glas, lite buktigare än det gamla och nya visare med
helt andra fästen, blir arg och går bort till Lars Ekborg och kör en
monolog i hans anda - forcerad, inspirerad. Mycket långt och bra, men
just nu minns jag bara avslutningen:

"Vevaxlar av alla de slag kan behöva lite smorning, men den här klockan
behöver ingen, för den drivs av den omätliga vågen av försuttna
ögonblick. Det är de tillvaratagna ögonblicken som får den att stanna.
Och när den stannat slutgiltigt, då kan vi inte vara säkra på om vi har
dött eller nått den största lyckan."



[950403]