The History of Copyright: A Critical Overview With Source Texts in Five Languages (a forthcoming book by Karl-Erik Tallmo)
Home | E-mail | Quotations
Kongl. Maj:ts Nådige Förordning, Angående Skrif- och Tryck-friheten;
Gifwen Stockholm i Råd-Cammaren then 2. Decembr, 1766.
(This is the first Freedom of the Press act in the world. Mer om texten/More about this text.)
WI ADOLPH FRIEDRICH med GUDS Nåde, Sweriges, Göthes och Wendes Konung &c. &c. &c. Arfwinge til Norige samt Hertig til Schlesswig Hollstein, &c. &c. Gjöre witterligit, At tå Wi eftersinnat then stora båtnad Allmänheten af en rättskaffens Skrifwe- och Tryck-frihet tilflyter, i thet en obehindrad inbördes uplysning uti hwarjehanda nyttiga ämnen, icke allenast länder til Wettenskapers och goda slögders upodling och utspridande, utan ock gifwer en hwar af Wåre trogne undersåtare ömnigare tilfälle, at thess bättre känna och wärdera et wisligen inrättadt Regeringssätt; Äfwen som ock thenna frihet bör anses för ett af the bästa hjelpemedel till Sedernas förbättring och Laglydnadens befrämjande, tå missbruk och olagligheter genom trycket blifwa för Allmänhetens ögon ådagalagde; Så hafwe Wi i Nåder funnit the förre i thetta mål gjorde författningar tarfwa then behöriga rättelse och förbättring, at all twetydighet och ett sådant twång, som med thet påsyftade ändamålet ej bestå kan, måge utur wägen rödjas.
”... hafwe Wi i Nåder godt funnit, at thet tilförene inrättade Censors-Ämbetet, nu mera aldeles bör uphöra ...”
I sådant afseende, och sedan Wi häröfwer inhämtat Riksens Ständers underdåniga utlåtande, hafwe Wi i Nåder godt funnit, at thet tilförene inrättade Censors-Ämbetet, nu mera aldeles bör uphöra, samt ej eller Wårt och Riksens Cantzlie-Collegio hädanefter tilkomma, at öfwerse, gilla eller ogilla the til tryckning ärnade Skrifter, utan komma Authorerne sjelfwe, jemte Boktryckarne, för thet som i trycket utgifwes, efter thenna Wår Nådiga Förordning, hwarigenom the förra Stadgar om Censuren aldeles uphäfwas, at answarige wara; Dock hwad angår skadelige Böckers införande och försäljande på Boklådorne, förblifwer tilsynen theröfwer hädanefter hos Wårt Cantzlie-Collegium och wederbörande Consistorier, som äga theröfwer hand hålla, at ej någre förbudne och förföriska Böcker, antingen uti Theologiska eller andre ämnen, måge få utspridas.
§. 1. Ingen ware tillåtit något skrifwa eller genom trycket utgifwa, som strider emot Wår rätta Tros bekännelse och then rena Evangeliska Läran; Hwar, som thermed beträd:s, ware til tryhundrade Daler Silfwermynts böter förfallen.
Innehåller Skriften smädelse emot Gud, warde dömd efter Allmän Lag. Och på thet irrige lärosatsers insmygande thess bättre förekommas må, skola alla Manuscripter, som i någor [sic] måtto angå Läran och wåra Christendoms-stycken, förut af närmaste Consistorio öfwerses, och ingen Boktryckare, wid Twåhundrade Daler Silfwermynts wite sig fördrista, at utan Consistorii påskrifne tillåtelse, hwilken ock tillika tryckas bör, sådane skrifter genom trycket utgifwa.
§. 2. Swea Rikes oryggeliga Grundlag är, at en Konung skall wara: Han och ingen annan regera Riket sino med och icke utan, mindre emot Riksens Råds råde, efter the af Ständerne gillade och faststälte Lagar, samt efter Honom Thess Manlige Bröst-Arfwingar, på sätt, som Riksens Ständers Förening, angående Succcessionen af år 1743. förmår: At ingen annan Magt må äga Lag stifta eller förändra, än Riksens Lagligen församlade Ständer, likmätigt theras Riksdagsmanna Fullmagt: At ej något Stånds Privilegier, utan med alla fyra Ståndens enhällige samtycke kunna widröras eller förändras: Ej nya skatter och utlagor, utom Riksens Ständers wettskap, fria wilja och samtycke, Riket påläggas, samt thy förutan, hwarken Krig få begynnas, eller Riksens Mynt til Skrot och Korn, förhögning eller afslag undergå: såsom ock, Riksens Råd hwar för sig äro altid Ständer för sine inför Kongl. Maj:t gifne Rådslag, samt Embetsmän för theras förrättningar, til answar skyldige.
Thesse Grundlagar, med flere, som Riksens Ständer för oryggelige faststäldt, eller fastställandes warda, må ingen sig fördrista genom skrifter eller tryck i någon måtto bestrida eller anfäkta, wid Tryhundrade Daler Silfwermynts böter.
§. 3. Djerfwes någon i utgifna skrifter bruka lastande eller förklenliga omdömmen, om Oss och Wårt Konunga-Hus, eller gjöra någon Konungens och Rikets Råd sådane tilwitelser, som å theras ära gå, eller eljest smädeliga äro, warde dömd efter Allmän Lag.
Förgriper sig ock någon på förberörde sätt emot Riksens Ständer, then skal, efter brottets större eller mindre grofhet, antingen til lifwet straffas, eller med annan swår kropps plikt beläggas.
Skrifwer någor smädeskrift, eller thet eljest skymfeligt och förklenligt är, mot Rikets Ämbetsmän, eller någon annan Medborgare, plikte efter Allmän Lag. Så ware ock ingen tillåtit, at i allmänna skrifter sig betjena af smädeliga utlåtelser om Krönta Hufwuden eller theras närmaste Blodsförwanter och samtida Regerande Magter; icke eller at skrifwa och i trycket utföra något, hwarigenom en uppenbar last främjas eller förswaras, och således med ärbarhet, en rättskaffens naturlig och Christelig Sedolära, samt thess grunder, icke öfwerensstämmer; Hwar som häremot bryter, ware til Trehundrade Daler Silfwermynts böter förfallen.
§. 4. Boktryckaren utsätter på Titulbladet Författarens namn, så framt thenne ej åstundar wara onämnd, hwilket icke förnekas bör, och tage Boktryckare i sådan händelse til sin säkerhet, hans skrifteliga bewis, at han skriften författat; Dock bör altid, ehwad skriften är utan namn, eller icke, therå sättas Boktryckarens egit och Stadens namn, ther tryckningen skedt, jemte Åratalet: Försummar Boktryckare thet, böte Tuhundrade Daler Silfwermynt.
Är Skriften utan namn och gitter ej Boktryckaren bewisligen thet upgifwa, när åtal therå giöres, stånde sjelf i alt thet answar, som skriftens författare stå bordt; Men gitter han Authoren upgifwa, ware från alt answar fri.
Af alt hwad som tryckes, ware Boktryckaren skyldig, at efter förra wanligheten aflemna Sex Exemplar, så snart the äro tryckte, theraf Wårt och Riksens Cantzlie-Collegium, Riks-Archivum, Wårt Bibliotheque och alla trenne Academierne i Riket, hwar sitt Exemplar undfår: Försummar Boktryckaren thetta, böte Etthundrade Dal. Silfwermynt: Och på thet förbrytelser emot thenna Wår Nådiga Förordning, må wederbörligen beifrade warda, skal thet icke allenast tilhöra Wår Justitiæ Canceller samt wederbörande Ombudsmän och Fiscaler, at therpå hafwa ett noga inseende, samt befordra then brottslige til Laga näpst; Utan wele Wi ock tillåta, thet hwar och en af Wåre trogne undersåtare må äga rättighet, at i sådan sak, som angår brott emot thenna Förordning, talan föra, hwilket altid bör ske på ordenteligit sätt wid wederbörande Domstol, efter föregången Laga stämning, och Parterna å ömse sidor theras Laga Rättegångs förmoner få til godo njuta; Äge ock Domaren genast wid Rättegångens början at pröfwa, huruwida skäl wara kan, at alla befinteliga Exemplar af then öfwerklagade skriften måge til sakens slut under qwarstad och säkert förwar ställas: Warder skriften sluteligen för skadelig och förbuden ansedd, böra alla Exemplaren confisceras och förstöras. Finnes åter Käranden utan tilräckeliga skäl hafwa åtal gjordt, stånde han samma straff, som then anklagade bordt undergå, om han brottslig warit, och uprätte therjemte allan skada.
§. 5. Hwad Wi således i the trenne förstnämde §.§. i Nåder tydeligen stadgat om thet, som i skrifwande och tryck bör aktas förbudit, må ingen utom thess bokstafweliga innehåll på något sätt draga eller förtyda, utan bör alt hwad theremot icke klarligen strider, anses lofgifwit at Skrifwa och Trycka, på hwad språk eller uti hwad skrifart thet kan vara författadt, antingen uti Theologiska ämnen, Sedoläran, Historien, eller någon af the lärda Wettenskaper, angående then allmänna eller enskildte hushållningen, Collegiers och Ämbetsmäns gjöromål, Societeter och Samfund, Handel, Näringar, Slögder och Konster, hwarjehanda Upgifter och inrättningar, med mera sådant, som til Allmänhetens nytta och uplysning lända kan: Äfwen som ock ingen förmenes utgifwa afhandlingar angående Riksens Allmänna Rätt och thertil hörige stycken, theruti en hwar, allenast Skriften ej i någor måtto kränker the i 2:dra §. här ofwanföre nämde oryggelige grunder af Regements Författningen, må äga obehindrad frihet at upgifwa sine tankar om alt, som Medborgares både rätt och skyldigheter rörer, samt til någon förbättring eller förekommande af skadelige fölgder tjena kan; hwilken frihet ock bör sträcka sig til alla Lagar och författningar i gemen, som redan faststälte äro, eller hädanefter stadgade warda.
Ware ock i lika måtto tillåtit, at skrifwa och trycka låta om Rikets förbindelser med andre Magter, samt fördel eller skada af Äldre eller Nyare Förbund, eller therom gjorde Propositioner: I hwilket afseende jemwäl alla med Främmande Magter slutne Afhandlingar måge få tryckas, dock ej någon del theraf, som hemlig vara bör; Mindre må thet förnekas at om andre folkslags Borgerliga författningar, theras fördelar, afsigter, Handel och hushållning, styrcka och swaga, Lynne och Seder, bedrifter och misstag antingen särskildt, eller jemnförelsewis, något afhandla och trycka låta.
§. 6. Under thenna Tryckfrihet kommer thernäst at begripas alla skriftväxlingar, Species Facti, Handlingar, Protocoll, Dommar och Utslag, lika ehwad the til then förflutne tiden äro hörande eller hädanefter begynnas och fortsättjas, företes, föras och utfärdas både för, under och efter Rättegången wid Under-Domstolar, Hof- och Öfwer-Rätter, Collegier, Wåre Befallningshafwande, Consistorier eller andre publique Wärk, samt utan åtskildnad af målens egenskap, antingen thesse äro Civile, Criminelle, Ecclesiastique eller eljest Religions stridigheter i mer eller mindre måtto rörande; Äfwen ock Äldre och Nyare Beswär och Förklaringar, Deductioner och Contra Deductioner, som til Wår Justitiæ Revision blifwit ingifne och ingifwas, jemte the i Wår Nedre Revision hållne
Protocoll, lika med the Ämbets Bref och Memorialer, hwilka ifrån Justitiæ Cancellerens Expedition redan blifwit utfärdade, eller framdeles kunna utfärdas: Dock at ej någon må belastas at utlösa och trycka mer af alt thetta, antingen in Extenso eller uti sammandrag såsom en Species Facti, än han thet sjelf äskar och för nödigt finner, och hwilket uppå anmälan therom, genast bör utlemnas til en hwar som sig therom anmäler, wid answar som uti nästföljande §. sägs: Men uti Brottmål, hwilka genom wänlig förlikning enskildte Personer emellan bilagde blifwit, må ingen utan Parternes bifall, så länge the ännu lefwa, thenne frihet nyttja; Äfwen som i fall något, som rörer grofwa mindre kände missgärningar och styggelser, hädelser emot Gud och Werldslig Öfwerhet, leda och listiga påfund wid thesse och andre swåre Brottmål, Widskepelser och annat dylikt, skulle i Ransakningar eller Domar inflyta, bör sådant aldeles uteslutas.
”... En rättvis Domare ej eller har at frukta för Menniskor, när han äger ett tryggt samwete, twärt om thet gläder honom, at hans owäldughet blifwer känd, och therigenom hans heder ifrån misstankar och widriga omdömen tillika bewaras ...”
§. 7. Emedan ett på Lag grundadt Votum icke behöfwer döljas, ther Utslaget intet annat är än Domarens röst: En rättvis Domare ej eller har at frukta för Menniskor, när han äger ett tryggt samwete, twärt om thet gläder honom, at hans owäldughet blifwer känd, och therigenom hans heder ifrån misstankar och widriga omdömen tillika bewaras; Altså at förekomma the flere slags äfwentyrliga fölgder af obetänksamma omröstningar, finne Wi thesslikes i Nåder för godt, thet måge the, under en ej mindre onödig än skadelig tysthet nu mer icke längre hållas; Hwarföre, eho som sig anmäler, ehwad han har del i saken eller ej, at uti mål, hwar som hälst votering förewarit, wilja låta trycka äldre och nyare omröstnings Protocoll, må the så snart Dom eller Utslag i saken fallit, genast emot lösen utgifwas, tå wid hwart och ett Votum, then voterandes hela namn bör tillika tydeligen utsättas, antingen thet är wid Under-Domstolarne, eller Hof- och Öfwer-Rätterne, Collegierne, Executions-Säten, Consistorierne, eller andre publique Wärk, och thet wid förlust af Ämbetet för then som thetta wägrar, eller sig i någor måtto häremot sätter; Kommandes i följe häraf tysthets Eden at hädanefter i thenna del jemkas och rättas.
§. 8. Med Herrar Riksens Råds egne Voteringar, förutan i the mål, som hemlige Ministerielle Ärender angå, så ock med Betänkanden och Förklaringar öfwer the ansökningar eller beswär, som hos Riksens Ständer anmälas skola, eller anmälte blifwit, ware, på enahanda grund och sätt, som i föregående §. omförmäles, Lag samma.
§. 9. Jemte Rättegångs och andre ofwannämde Handlingar skal thet ock stå hwar och en Part fritt, som hafwer någon sak eller något annat thess rättighet rörande mål uti hwad Domstol eller Publict Wärk thet wara må, såsom ock in för Oss Sjelfwe, Riksens Ständer, theras Deputationer och Utskott, til at theröfwer låta trycka en Berättelse eller så kallad Species Facti, med the thertil hörande Handlingar, som han för sig nödigt pröfwar: Dock at han härutinnan håller sig vid sanningen, så kärt honom wara må at undwika thet ansvar, som Lag förmår.
§. 10. Yttermera warder Tryckning tillåten af alla the Domar och Utslag, Resolutioner, Rescripter, Instructioner, Constitutioner, Reglementer och Privilegier, med mera dylikt af hwad art och beskaffenhet the wara måge, som för thetta äro utgångne, och än widare utgå ifrån Wår Råd-Cammare och Cantzlie Departemens [sic] eller Expeditioner, samt Wåre och Riksens Hof- och Öfwer-Rätter och Collegier tillika med theras och andre Ämbetsmäns Ämbets Bref; Hit höra ock alla Societeters och Wärks samt enskildte Personers Memorialer, Ansökningar, Projecter och Förslager, Betänkande, Beswär, med Utslag och Swar therå, såsom ock alla Ämbetsmäns bewisliga så Laglige som olaglige giöromål och förrättningar, med hwad sig therwid tildragit, nyttigt eller skadeligt. Och bör til then ändan uti alla Archiver fri tilgång lemnas, at sådane Handlingar få in Loco afskrifwa eller i bewittnad afskrift utbekomma; Och thet wid ansvar til giörandes, som uti 7. §. af thenna Förordning stadgadt är.
§. 11. Alla Riksdags Relationer ifrån hwad ort och ställe the än blifwit för thetta utfärdade, måge också få tryckas, af hwem som hälst sig thertil anmäler, dock at hwad theruti omförmäles, som under Operation eller Afhandling med och på främmande orter hemlighet kräfwer, ej må utlefwereras och allmänt giöras. The Riksdags Relationer åter, som framdeles komma at afgifwas, wele Wi Nådig försorg therom hafwa, at the på lika sätt måge genom trycket utkomma, i så god tid, innan hwarje härefter infallande Riksdags början, at en och hwar må äga tilfälle, ej mindre at om tilståndet i Riket giöra sig i möjeligaste måtto underrättad, än at sedermera medelst nödige erindringar samt nyttige förslager och upgifter kunna til Allmänt wäl thesto lättare bidraga: Hwarförutan the Memorialer och Dictamina ad Protocollum, som til Riksens Ständer ingifwas, jemwäl fritt måge tryckas af hwem thet hälst äskar. Äfwenledes tillåtes at trycka Deputationernes Betänkande med theras Protocoller och voteringar, på sätt, som 7. §. förmår, dock ej förr än Betänkanden til Plena äro ingifne. Och som Regerings sättet fordrar, at alt blifwer lagligen afgjordt, och at alle Wåre trogne undersåtare må warda öfwertygade om theras Fullmägtiges redelige upförande, wid Riksdagarne; Så lemnas frihet at trycka alla Ståndens Protocoll och Voteringar på förenämnde sätt, hwilket äfwen ware sagt om alt hwad ifrån Secrete- Utskottet til Plena inkommer, jemwäl ock Wåre egne til Riksens Ständer ingifne Nådige Propositioner, som ej innehåller något hwad hemligit wara bör.
§. 12. En sanfärdig Historia om framfarne Konungar och Regenter samt theras Ministrer, har både i äldre och senare tider hos the mästa folkslag warit högt aktad, såsom närmast ledande til wigtiga föremål, at meddela the Regerande Herrar och Personer tänkwärdige efterdömen af wisliga och lofwärda bedrifter, men theremot högstnödiga warningar emot förhastade, obetänkte, illfundige eller ock grymme och neslige rådslag och gärningar, såsom ock at the lydande kunna af förriga Regements händelser, the them tilständige skyldigheter, fri- och rättigheter, samt Allmän och enskildt säkerhet thesto bättre efterkomma, känna, förstå, wårda och förswara. Nu på thet uti sådana Historiske arbeten ej något saknas måtte, som til theras fullständighet tjena kan, wele Wi jemwäl i anseende til them utsträcka friheten i pennor och Tryck så långt, at alla the synnerliga dels hemlige, dels mer bekante händelser eller bekante Anecdoter, hwilka under framfarne Regeringar, så här i Riket som annorstädes, sig tildragit, måge tillika med Politiska Reflectioner öfwer the samma få allmänna gjöras.
§. 13. I öfrigit wele Wi i Nåder härmed än ytterligare förklara, at som thet blefwe för widlyftigt at alla förefallande ämnen, mål och ärender så noga utsätta, är Wår Nådige wilje och Befallning, thet samtelige Wåre trogne undersåtare måge äga och nyttja en fullkomlig och obehindrad frihet, at uti Tryck allmänt kunnogt giöra alt hwad som genom the trenne första §. §. eller eljest uti thenne Wår Nådige Förordning icke finnes uttryckeligen förbudit, och at ännu mindre något, som öfwer alla här frammanföre utmärkte tillåtelige mål och ärender kan blifwa, anmärkt, påmint eller eljest reflections- wis i dags ljuset framlagt, någonsin må under förewändning at innebära tadel, klander eller Critique, förkastas, eller ifrån Trycket utestängas.
”... Och på thet Wåre trogne undersåtare framgent må om thenne utstakade Skrif- och Tryckfrihets oswikeliga bestånd äga all then fullkomliga trygghet, som en oryggelig Grundlag medförer ...”
§. 14 Och på thet Wåre trogne undersåtare framgent må om thenne utstakade Skrif- och Tryckfrihets oswikeliga bestånd äga all then fullkomliga trygghet, som en oryggelig Grundlag medförer, finne Wi godt härmed förklara, thet ingen eho han vara må, wid Wår Konungsliga Onåde skal sig understå, någon then ringaste förtydning eller inskränkning af thetta Wårt Nådiga Förordnande tilstyrka, mindre at af egen myndighet til en sådan inskränkning i mer eller mindre måtto, försök giöra, samt at Wi icke ens Sjelfwe wele tillåta någon then minsta ändring, rubbning eller förklaring, som til Skrif- och Tryckfrihetens inskränkning leda kan.
§. 15. The uti thenna Wår Nådige Förordning utsatte Böter komma at delas til Treskiftes.
Thet alle, som wederbör, hafwe sig hörsammeligen at efterrätta. Til yttermera wisso hafwe Wi thetta med Egen Hand underskrifwit, och med Wårt Kongl. Sigill bekräfta låtit. Stockholm i Råd-Cammaren then 2. Decembr. 1766.
ADOLPH FRIEDRICH.
(L.S.)
Joh. v. Heland.
Not: Detta är världens första konstitutionella, grundlagsfästa, tryckfrihetslag. Den har inget direkt med upphovsrätten att göra, men den är ändå intressant i sammanhanget såsom reglering av tryckta skrifter och genom att upphovsrätten senare kom att uppstå inom ramen för just Tryckfrihetsförordningen, den från 1810. (1752 hade också en tidig lag gällande tryckeribranschen stiftats, Boktryckerireglementet.)
1766 års text är avskriven direkt från den dåtida författningssamlingen i tryck från Kongl. Tryckeriet, "Cum Gratia & Privilegio S:æ R:æ Maj:tis", 1766. Frakturen återges här med antikva och den stora mängd ord som i originaltrycket är satt med antikva har här återgivits med kursiv. Ortografin är inte moderniserad. L.S. betyder locus sigilli, dvs. sigillets plats.
Sverige var dock inte först med tryckfrihet. I England upphörde Licensing Act att gälla 1695 trots att bokhandlare inom Stationers' Company t.o.m. betalade ut mutor i hopp om att lagen skulle förlängas. När så inte skedde upphörde alltså censuren, men utan att någon positiv lag som fastställde den nya friheten stiftades. Danskarna antog en ännu radikalare lag än svenskarna 1770, som inte ens gjorde undantag i tryckfriheten för blasfemi o.dyl. Men denna lag skärptes efter några år. Och i USA kom First amendment till konstitutionen 1791.
Den svenska lagen antogs under kung Adolf Fredrik (som regerade 1751-1771) och den är unik i världen för sin tid, inte bara för tryckfriheten utan också för den tydliga vilja till offentlighet och insyn som genomsyrar den, ibland nästan i smått poetiska ordalag.
Tyvärr backade man snart flera steg, för redan tre månader efter att lagen antagits, 2 mars 1767, ändrades den så att man inte längre fick kritisera vad som sades i riksdagsdebatterna. 1774, under Gustav III (regerade 1771-1792), antogs nästa tryckfrihetsförordning, som inleds med de olycksbådande orden: "Alle ifrån 1680, såsom Grundlag ansedde Stadgar äro blefne afskaffade". Fram till 1844 ändrades TF ett tjugotal gånger, oftast åt det mer repressiva hållet. 1790 t.ex. blev det förbjudet att skriva om franska revolutionen i tidningar och tidskrifter.
Referens: Kongl. Maj:ts Nådige Förordning, Angående Skrif- och Tryck-friheten; Gifwen Stockholm i Råd-Cammaren then 2. Decembr, 1766. Cum Gratia & Privilegio S:æ R:æ Maj:tis. Stockholm, Tryckt Kongl. tryckeriet, 1766., Stockholm, 1766.
Note on this text: This Swedish law is the world's first constitutional Freedom of the Press Act. It has nothing directly with copyright law to do, but it is interesting in the context of regulation of print, and since the first Swedish copyright law later was included in the Freedom of the Press Act of 1810. (In 1752 another early law regarding printing was enacted, "Boktryckerireglementet" [The Book Printers Regulation].)
This text from 1766 is transcribed directly from the statute books from the Royal Printer, "Cum gratia & Privilegio S:æ R:æ Maj:tis". The German black-letter type is reproduced here with Roman type and the many words originally in Roman are reproduced here with italics. Orthography is not modernized. L.S. means locus sigilli, i.e. location of the seal.
Sweden, however, was not first to achieve Freedom of the Press. In England, the Licensing Act was abolished in 1695, despite the fact that booksellers from the Stationers' Company even paid bribes in order to get the law extended. When this did not happen, censorship ended, but without any positive law which established the new freedom. The Danes adopted a far more radical legislation than the Swedes in 1770; here the freedom of the press did not even have an exception for blasphemy, etc. But this law was tightened after a few years. In the U.S. the First amendment to the Constitution came into force in 1791.
The Swedish act was adopted during King Adolf Fredrik (who ruled 1751-1771) and it is unique for its time, not only for press freedom but also for the clear aspiration for openness and transparency that pervades it, sometimes almost in poetic terms.
Unfortunately, Swedish legislation soon took several steps backward. Already three months after the original law was passed, on March 2nd 1767, it was changed, thus making it unlawful to criticize parliamentary debates. In 1774, under the reign of Gustav III (who was in power 1771-1792), the next press act was adopted, which begins with the ominous words: "Each and every Statute from 1680 on, regarded as Constitutional law, have now become repealed". The freedom of the press act was changed around 20 times during the years 1767-1844, mostly toward more restrictions. In 1790, for instance, it was made unlawful to write about the French revolution in periodicals.
Here are a few important passages of the Swedish Freedom of Press Act 1766 in English translation, beginning with the preamble:
We ADOLPH FRIEDRICH with GOD's Grace, Sweden's, Gote's and Wende's King & c. & c. & c. Heir of Norway and Duke of Schleswig Hollstein, & c. & c. Declare that since pondering the great benefit the public may enjoy by a righteous Freedom of Writing and Press, as an unimpeded domestic enlightenment in all sorts of useful matters, not only serves the cultivation and dissemination of sciences and good crafts, but also gives all of our faithful subjects abundant opportunity, to even better know and value a wisely established means of Government; although this freedom should be considered one of the best aids to the improvement of Manners and the furthering of Law obedience, when abuse and unlawfulness through printing will be put before the public eye; So have we in Grace found that the constitutions previously made in this case, require due rectification and improvement, so that any ambiguity and such coercion, with which the objective pursued can not be reached, must be obviated.
In this regard, and since We on this have received the humble statement of the Parliament, we have in Grace found that the previously established Censorial Office, now should be completely abolished, and that neither Our or the Secretariat-Board of the Parliament should have the mandate to review, approve or reject Writings that are intended to be printed, instead the Authors themselves, together with the Printers, shall be responsible for what is released through Printing, according to this Our Graceful Act, whereby former Statutes on Censorship are fully repealed; [...]
§. 6. Within this Freedom of Press will herenext be included all exchanges of letters, Species Facti, Documents, Records, Judgments and Rulings, whether they belong to the past or begin now and continue, be shown, written and issued both before, during and after Trials at the Under-Courts, Courts of Appeal and High courts, Boards, Our County Governors, Consistories or other publique Agencies, and without distinction as to the property of the cases, whether they be Civile, Criminelle, Ecclesiastique or otherwise Religious strife in more or less grade; So also Older and Newer complaints and Explanations, Deductions and Counter-Deductions, which have been filed and submitted to our Judicial Court, together with Records kept in our Lower Court, as well as Official Missives and Memorials, which have already been issued by the Office of the Chancellor of Justice, or which may be issued in the future: [...]
§ 7: [...] A fair Judge need not either fear for People, when he has an assured conscience, on the contrary it pleases him, that his impartiality becomes known, and thus his honor be free from suspicion and also adverse judgments; In order to prevent several kinds of risky consequences of thoughtless voting, in Grace we also find appropriate, that they now no longer be held under a no less pointless than harmful silence. [...]
§. 14 And in order for Our loyal subjects to enjoy all the perfect security in the future, which an irrevocable Constitution brings about, concerning the established Writing and Press Freedom's unfailing endurance, we think fit to hereby declare, that no person whatsoever, under Our Royal disfavour shall undertake to comply with the least misconception or limitation of this Our Graceful Act, much less to try, by one's own authority, to make such a limitation to a greater or lesser grade, furthermore, that we would not even Ourselves allow anyone the slightest alteration, disruption or explanation, which might lead to a limitation of the Freedom of Writing and Press.
§. 15. The Fines determined in this Our Graceful Act will be divided into three parts.
This must all, that this concerns, obediently adhere to. Moreover, we have signed this in Our own hand, and had it confirmed with our Royal Seal. Stockholm in the Council Chamber, December 2, 1766.
ADOLPH FRIEDRICH.
Citation: Kongl. Maj:ts Nådige Förordning, Angående Skrif- och Tryck-friheten; Gifwen Stockholm i Råd-Cammaren then 2. Decembr, 1766. Cum Gratia & Privilegio S:æ R:æ Maj:tis. Stockholm, Tryckt Kongl. tryckeriet, 1766., Stockholm, 1766.