The History of Copyright: A Critical Overview With Source Texts in Five Languages (a forthcoming book by Karl-Erik Tallmo)
Home | E-mail | Quotations
(Uppläses från Predikstolen.)
Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning,
angående förbud mot offentligt uppförande, utan egarens tillstånd, af Swenskt dramatiskt, eller för skådeplatsen författadt musikaliskt arbete;
Gifwen Stockholms Slott den 20 Juli 1855.
angående förbud mot offentligt uppförande, utan egarens tillstånd, af Swenskt dramatiskt, eller för skådeplatsen författadt musikaliskt arbete;
(Om denna text/About this text.)
Wi OSCAR, med Guds Nåde, Sweriges, Norriges, Göthes och Wendes Konung, göre weterligt: att Wi, med anledning af Rikets Ständers hos Oss gjorda underdåniga framställning derom, att stadgas måtte, det dramatiskt arbete icke må, utan egarens tillstånd, på skådeplats uppföras, funnit godt att, efter inhemtadt yttrande af Wår Högsta Domstol, uti detta ämne i Nåder förordna som följer:
§ 1.
Swenskt dramatiskt arbete må ej offentligen uppföras, med mindre författaren dertill lof gifwit. Wid författarens död upphöre detta förbud; dock så, att, om författaren låtit genom tryck offentliggöra arbetet, men aflider innan fem år förflutit efter det år, då tryckningen skedde, hans arfwingar ega tillgodonjuta samma skydd under den tid, som derå kan återstå. Har författare låtit trycka arbetet, utan att gifwa sig offentligen tillkänna, ware det, sedan fem år förflutit efter det, då tryckningen skedde, en hwar tillåtet att arbetet offentligen uppföra.
Öfwersättare anses lika med författare. Har författare öfwerlåtit sin eganderätt till annan person, inträde denne i den rätt, författaren egt.
§ 2.
Den, som, i strid med stadgandet uti § 1, utan egarens lof offentligen på skådeplats uppförer eller låter uppföra sådant dramatiskt arbete, hwarom i nästföregående § sägs, eller någon betydligare del däraf, gifwe för hwarje gång i skadestånd till egaren så mycket, som wid tillfället, då uppförandet skedde, influtit utan afdrag för några kostnader eller för annat arbete, som kan wara wid samma tillfälle uppfördt. Kan beloppet däraf ej skyndsamt utredas, warde skadeståndet bestämdt efter annan grund, som skälig pröfwas. Lägsta belopp, hwartill skadestånd för hwarje gång sättas må, ware Tjugufem Riksdaler Banko, äfwen om så mycket bewisligen ej influtit.
§ 3.
Hwad sålunda om dramatiskt arbete är stadgadt gälle ock för sådant musikaliskt arbete af Swensk författare, som är för skådeplatsen afsedt.
§ 4.
Denna Författning eger ej tillämpning på arbete, som härförinnan blifwit offentligen uppfördt.
Det alle, som wederbör, hafwe sig hörsamligen att efterrätta. Till yttermera wisso hafwe Wi detta med Egenb hand underskrifwit och med Wårt Kongl. Sigill bekräfta låtit. Stockholms Slott den 20 Juli 1855.
OSCAR.
(L.S.)
L.A. Anjou.
Not: Detta är den första upphovsrättsliga lagen i Sverige utanför grundlagens Tryckfrihetsförordning. I TF 1810 stadgades i paragraf 8 om "eganderätt till skrift". Nu 1855 fick dramatiska arbeten ett skydd, väl att märka, i såväl tryckt som otryckt form. Redan i TF 1812 hade författarrättigheterna från 1810 utsträckts till att gälla även andra tryckta arbeten än text, t.ex. noter eller grafisk konst. Nu 1855 fick alltså även uppföranden status som offentliggörande, så att ett dramatiskt arbete inte kunde eftergöras t.ex. genom att en person från en konkurrerande teater kunde skriva av replikskiftet från salongen och sedan uppföra skådespelet på sin egen scen. Skyddet varade t.o.m. författarens död. Om arbetet tryckts, varade dock skyddet i fem år efter publicering, även om detta innebar att skyddet utsträcktes några år efter författarens död. Notera att även musikdramatiska arbeten skyddades.
L.S. betyder loco sigilli, 'istället för sigill'.
Referens: "Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning, angående förbud mot offentligt uppförande, utan egarens tillstånd, af Swenskt dramatiskt, eller för skådeplatsen författadt musikaliskt arbete; Gifwen Stockholms Slott den 20 Juli 1855." Svensk Författningssamling 1855:79 , s. 3-4., 1855.
Note on this text: This is the first copyright law in Sweden outside of the constitutional Freedom of the Press Act of 1810. The press act (section 8) stipulated the author's "ownership of script [copy]". Now, in 1855, dramatic works also received protection, nota bene, both in printed and non-printed form. In the Freedom of the Press Act of 1812 already, the original protection from 1810 was extended not only to printed text, but also to musical notation and art prints. Now, in 1855, performances were also regarded as issuing to the public, thus making it illegal for a person from another theater to sit in the salon and transcribe a play for later performance on his own stage. The protection lasted for the lifetime of the author. If the play had been printed, the protection lasted for five years after printing, which meant that protection could be extended to a few years after the author's death. Note that also the music in musical drama was protected. The first paragraph of section 1 of this act reads as follows in English translation:
A Swedish dramatic work may not be performed in public, unless the author has given his permission. At the author's death, this prohibition shall cease, in such a way, however, that if the author through printing has published the work, but dies before five years have elapsed after the year in which the printing was done, his heirs will have the advantage of the same protection for the time that may remain. If an author has had his work printed, without making himself known publicly, then, when five years have elapsed after the printing was done, it shall be allowed for anyone to perform the work in public.
L.S. means loco sigilli, 'instead of a seal'.
Citation: "Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning, angående förbud mot offentligt uppförande, utan egarens tillstånd, af Swenskt dramatiskt, eller för skådeplatsen författadt musikaliskt arbete; Gifwen Stockholms Slott den 20 Juli 1855." Svensk Författningssamling 1855:79 [The Swedish Statute Book 1855:79], pp. 3-4., 1855.