The History of Copyright: A Critical Overview With Source Texts in Five Languages (a forthcoming book by Karl-Erik Tallmo)

Home | E-mail | Quotations

Kongl. Maj:ts och Riksens Ständers Faststälde Tryckfrihets-Förordning;

Dat. Stockholm den 9 Martii 1810.

(This act includes the first rudimentary copyright legislation in Sweden. Mer om texten/More about this text.)

WI CARL  med Guds Nåde Sweriges, Göthes och Wendes Konung &c. &c. &c. Arfwinge til Norrige, Hertig til Schlesswig Hollstein, Stormarn och Ditmarsen, Grefwe til Oldenburg och Delmenhorst &c. &c. Göre weterligt, at sedan Riksens Ständer enhälligt antagit och faststält den Tryckfrihets-Förordning, som til följe af 85. §.  i Regerings-Formen borde wid denna Riksdag af Konung och Ständer gemensamt fastställas, och densamma nu blifwit til Wårt Nådiga gillande öfwerlemnad, hafwe Wi, i kraft af den, enligt förenämnde §. Oss tilkommande rättighet, welat denna af Riksens Ständer samtyckte Tryckfrihets-Förordning, härmed antaga, gilla och bekräfta, aldeles såsom den ord för ord härefter följer:

Wi efterskrifne Swea Rikes Ständer, Grefwar, Friherrar, Biskopar, Ridderskap och Adel, Klerkeri, Borgerskap och Menige Allmoge, som nu här i Stockholm  til Allmän Riksdag församlade äro, Göre weterligt: at som uti den af Oss, under den 6 sistledne Junii  antagne och af Konung och Ständer faststälda Regerings-Form, Tryckfriheten blifwit Swenska Folket tilerkänd, förmedelst det stadgande i berörde Grundlags 86. §. at med Tryckfrihet bör förstås hwarje Swensk Mans rättighet at, utan några af den offentliga Magten i förwäg lagda hinder, utgifwa Skrifter; at sedermera inför Laglig Domstol kunna tiltalas för deras innehåll, och at icke i annat fall kunna derföre straffas, än om detta innehåll strider emot tydlig Lag, gifwen at bewara allmänt lugn, utan at återhålla allmän uplysning; altså och med hänsigt til de sålunda föreskrifne ändamål, hafwe Wi härmed welat förklara hwar och en fritt och öppet, at, med iakttagande af de föreskrifter mot Tryckfrihetens missbruk, hwilka här nedanföre, i öfwerensstämmelse med Rikets Allmänna Lag, skola uttryckligen stadgas, i afseende på Statens  inwärtes lugn och utwärtes säkerhet, samt det Högsta Wäsendets, Öfwerhetens, den enskilde Medborgarens och Sedernes dermed förknippade helgd, sina tankar uttrycka och meddela i alla ämnen i hwad skrifart som helst, och ehwad föremålet skulle wara detta Rike enskildt eller främmande Länder, et närwarande Tidhwarf eller de förflutna, lefwande personer eller aflidne. Til följd häraf och jemte det Wi härmed förpligte alla dem, på hwilka en laglig pröfning af förbrytelser i allmänt tryck ankomma kan, at wara den tiltalades lagliga wärn och beskydd, hafwe Wi, til Tryckfrihetens försäkrande på et sätt, förenligt med et Borgerligt Samhälles och hwarje Medborgares rättmätiga fordringar, welat stadga och förordna följande:

1:o  Alla förut gällande Lagar, Stadganden och Föreskrifter, i afseende på Tryckfriheten eller Bokhandeln, ware härmed uphäfna, och, såsom en följd häraf, äfwen alla hittils gifna särskildta Förbud emot utgifwandet af wissa Böcker, Skrifter och Handlingar; skolandes dessa ej kunna åtalas annorlunda, än denna Tryckfrihets-Lag bjuder.

2:o  Någon tryckningen föregående granskning af Skrift, eller något förbud emot tryckning deraf, skal ej äga rum. Ej skal någon Skrift kunna före des utgifwande Boktryckare, Utgifware eller Författare affordras, ej eller något för tryckningen eller utgifningen hinderligt inseende öfwer Boktryckerier eller Författare och Utgifware wara tillåtit; Lärowerken dock deras förra rättighet förbehållen, at öfwerse och gilla sådane Afhandlingar, som skola på deras Lärosalar offentligen förswaras.

3:o  Inga Privilegier  på Skrifters utgifwande, af hwad form och beskaffenhet de wara må, skola hädanefter behöfwas, utan ware för hwarje Författare eller Förläggare, thy förutan, utgifningsrätten af trycket fri, andras redan erhållna uteslutande rätt dock oförkränkt. Sådan uteslutande rätt må hädanefter ej förunnas på längre tid än tjugu år. På obestämd tid redan förunnad gälle endast för dens lifstid, som den erhållit. Privilegier  på Skrifters utgifwande, förlänta til allmänna Inrättningars understöd, äge ej kraft för längre tid än tjugu år, räknade från denna Lags datum,  Kongl. Maj:t dock obetagit at dem hwarje gång på högst tjugu år förnya.

4:o  Privilegier  på Boktryckerier skola ej behöfwas, utan stånde hwar och en fritt at, utan hinder af någon Författning eller Boktryckeri-Reglemente,  samt utan at wara underkastad någon Skrå Ordning, sådane Tryckerier i Stad, eller på högst en half mils afstånd derifrån, dock altid stälde under Stadens Jurisdiction,  anlägga, af hwad beskaffenhet eller widd honom lämpligt synes, likwäl under det förbehåll, at han, Tretio dagar innan någon Skrift derifrån utgår, i Stockholm  hos Öfwer-Ståthållare-Embetet och Magistraten,  samt i Orterne hos Landshöfdinge Embetet och den Stads Magistrat,  derunder anläggningsstället lyder, tilkännagifwer at, och hwarest han Boktryckeri anlagt; och åligge det Kongl. Maj:ts bemälte Befallningshafwande at med omgående post Hof-Cantzleren sådant wid handen gifwa.

5:o  Författare ware ej skyldig at å tryckt Skrift låta sit namn utsättas. Ehwad han okänd wara wil eller ej, åligge honom at tilställa Boktryckaren en förseglad sedel, innehållande hans namn och hemwist, med påskrifwit betyg om dessa upgifters riktighet af twänne utaf Boktryckaren wäl kände Män, hwilka åligge Författare-answar, i händelse Skriften inom laga tid åtalas skulle och Författarens namn och hemwist befunnes origtigt upgifna eller i sedeln saknades. Röjer Boktryckare Författares namn och hemwist, då sådant honom ej af Domaren lagligen ålagdt är, böte Twåhundrade Riksdaler, och warde hans brott kungjordt i Allmänna Tidningarne.

6:o  Utgifware af Utländsk Mans arbete i öfwersättning eller af Inländsk Mans, som sit namn ej angifwit, likasom Utgifware af Periodiska  Skrifter eller Samlingar af flere Författares Skrifter, äge enahanda rättigheter, pligter och answarighet, som Författare i alla de fall, der ej i denna Lag annorlunda stadgadt är.

7:o  För en Skrifts innehåll eller skrifart skal ingen Boktryckare kunna til answar ställas, undantagande i de fall, då han uraktlåtit at med en sådan Namnsedel, som i 5. mom.  föreskrifwen är, sig förse, eller då Författares eller Utgifwares namn, utan des tilstånd, en Skrift åsatt är, eller ock sådant namn ej upgifwas kan på sätt nedanföre i 8. mom.  af denna §. stadgas.

8:o  Hwarje Skrift ware Författarens eller des lagliga rätts Innehafwares egendom. Hwilken, som Skrift trycker eller eftertrycker utan Författarens eller Förläggarens skriftliga tilstånd, miste Uplagan eller böte des fulla wärde, målsägandens ensak.

Denna Lag gälle ej för Öfwersättare i annat fall, än då Öfwersättare en annans namn missbrukar eller hans arbete eftertrycker, eller låter sin öfwersättning för en annans anses.

Utgifware af Samlingar eller Periodiska  Skrifter, hafwe ej brutit emot Författares ägande rätt, då han i dem, med förtigande af Författarens namn, hans otryckta arbete utgifwer. Hwilken, som å annors Skrift falskt Titelblad, eller orätt Författare, eller Utgifware-namn utsätter, straffes, enligt Missgernings-Balkens 8. Cap. 3. §.  Diktadt namn, hwarmed ingen werklig person utmärkes, ware ej förbudit, at på Titelbladet utsätta, då Auctors  rätta Namnsedel lemnad är.

[trol. 9:o]  Å hwarje Skrift warde Boktryckarens namn, tryckningsorten och årtalet utsatte; Uraktlåter Boktryckare sådant, plikte han första gången Trehundrade Riksdaler och andra gången Sexhundrade Riksdaler; Sker det tredje gången, ware han sit Boktryckeri förlustig. Utsätter någon å tryckt Skrift falskt Boktryckare-namn eller orätt tryckningsort, skal han derutöfwer anses efter 8. Cap. 3. §.  Missgernings-Balken. Hwad här om namns och orts utsättande förordnas, gälle dock ej för Notificationer  och Sorgbref, Formulairer,  Betingningssedlar med mera af dylik beskaffenhet.

10:o  Af alt hwad som tryckes ware Boktryckaren pligtig at från Uplagan aftaga och utan betalning aflemna så många exemplar,  at de under Riket lydande Universiteten,  Kongl. Bibliotheket, Riks-Archivet  och Wetenskaps-Academien  erhålla et hwardera. Är något Werk åtföljdt af kostsammare Plancher,  må sådane dock endast för Kongl. Bibliotheket owilkorligen aflemnas.

11:o  Intet hinder ware för fri Bokhandel eller för utgifning til föryttrande af någon Skrift, ware sig inländsk eller utländsk. Hwarje Författare eller Förläggare stånde fritt, at en honom, i följd af sådan egenskap, tilhörig Skrift antingen sjelf eller genom andra föryttra. För fortfarande föryttrande deraf ware inga andra hinder än de, som i 4. §. 10. mom.  af denna Lag föreskrifwas.

12:o  Under ordet Skrift, som i denna Lag nyttjas, skal förstås alt hwad genom tryck under Allmänhetens ögon lägges.

1:o  I öfwerensstämmelse med här ofwan för en allmän och lagbunden Tryckfrihet lagda grunder skal det, under de nedanföre i 3. § stadgade förbehåll, stå hwarje författare fritt, at öfwer alt hwad som är eller kan blifwa förmål för mensklig kunskap, genom tryck kungöra sina tankar, hwaraf tydligen följer, at med iakttagande av berörde förbehåll, från tillåtna ämnen icke kan undantagas någon slags wetenskap eller kunskapsgren, ehwad föremål den äga må, det Högsta Wäsendet, Menniskan, Werlden eller Samhället; ej eller någon slags tilförene, nu eller hädanefter gällande Lag eller offentligt Stadgande, ej eller något slags Embets-Werk eller allmän Inrättning, ej eller något slags beslut, anstalt eller åtgärd, härflytande (??) af hwilken som helst i offentlig egenskap handlande myndighet.

”... från tillåtna ämnen icke kan undantagas någon slags wetenskap eller kunskapsgren, ehwad föremål den äga må, det Högsta Wäsendet, Menniskan, Werlden eller Samhället ...”

2:o  Skal för hwarje ämne skrifarten, enär den ej, såsom skändlig eller smädlig sig tydligen utmärker, af hwarje Författares eget wal bero.

3:o  Skal det, i enlighet med hwad i 1. §. 3. mom.  stadgadt är, wara hwarje Författare eller Utgifware tillåtit, at under det enda wilkor af helgd för andras ägande rätt allmängöra Skrifter af hwad form, widd eller beskaffenhet som helst.

4:o  I grund af hwad i 1. mom.  af denna §. stadgadt är skal äfwen, til utgifwares säkrare efterrättelse, dock med de undantag och wilkor, som nedanföre stadgas skola, uttryckligen wara en hwar tillåtit, at i allmänt tryck utgifwa alla, så wäl rättegångar, som andra allmänna ärenden, rörande Handlingar, Protocoll  och Beslut af hwad namn och beskaffenhet de wara må, ehwad de höra til den förflutna tiden, eller til mål, som hädanefter förekomma, ware sig hos Högsta Domstolen, Nedre Justitiæ-Revisionen,  Allmänna Beredningen, Öfwer- och Under-Rätter, Collegier, Commitéer,  Beredningar, Directioner, Commissioner,  Förwaltningar, Konungens Befallningshafwande, Consistorier, Executions-säten, eller andra Publika Werk, utan åtskilnad på målens beskaffenhet af Civila, Criminella, Oeconomiska, Militaira  eller Ecclesiastiqua;  widare alla tilförene, nu eller hädanefter gällande Instructioner, Constitutioner, Reglementen, Statuter,  Ordningar, Privilegier, Rescripter  och allmänna Stadganden, hwarifrån helst utfärdade, tillika med alla ofwannämnde högre och lägre Rätters, Collegiers,  Embets-Werks, publika Corporationers  och alla Embets- och Tjenstemäns Relationer, Memorialer  och Embetsbref; ändtligen alla Societeters,  och Werks samt enskilde personers Memorialer,  Ansökningar, Förslag, Betänkanden, Beswär jemte Utslag och Swar derå til de delar deraf, som til publika Embetsmäns och Werks handläggning komma; och böra til den ändan, icke allenast, alla sådana Handlingar wid Domstolar och andra ofwannämnde Werk och Embeten genast och utan tids utdrägt emot lösen utlemnas åt hwem det äskar, antingen han har i saken del eller ej, wid answar, såsom för tjenstens försummelse, om sådant af någon publik Tjensteman wägras, eller obehörigen fördröjes, utan äfwen wid samma answar, i alla Archiv  hwar och en fri tilgånmg lemnas, at få på stället afskrifwa, eller afskrifwa låta, eller, om derwid betydande hinder wore, i bewittnad afskrift emot wederbörlig lösen utbekomma alla slags Handlingar i hwad ämne som helst.

Wid föregående tillåtelse skola följande undantag och wilkor owägerligen iakttagas:

At Protocoll  hållne hos Konungen i Ministeriella  Ärenden och Commando-mål, eller Stats-Rådets Protocoll  och Handlingar, eller Riks-Ståndens, elller Hemliga Utskottets, eller Constitutions-utskottets rörande Stats-Rådet eller Banco-  och Riksgälds-Werkens, eller Banco-  och Stats-Utskottens, eller Revisorers  öfwer Banco-  och Riksgälds-Werken, rörande samma Werks hemliga ärenden icke kunna til tryckning fordras eller, utan wederbörandes tilstånd utbekommas. Sådane Handlingars utgifwande af trycket, utan wederbörandes tilstånd, belägges med Ethundrade Riksdalers böter. Ware ock wid lika wite, jemte det answar, Allmänna Lagen i 4. Cap. 5. §.  Missgernings-Balken utsätter, Embetsmän förbudit, at, genom tryck låta allmänt göra något, som, i öfwerensstämmelse med, enligt Regerings-Formen gällande Lagar och Författningar, dem åligger at lönnt och hemligt hålla.

At ej några Ministeriella  Handlingar eller diplomatiske  personers enskilda antekningar eller berättelser öfwer Ministeriella  ärenden, hwilka höra til et sednare tidhwarf än för minst femtio år tilbaka, kunna, utan Regeringens, tilstånd, ej eller enskildta Bref, så wida de ej til något Rättegångsmål nödwändigt höra, ej eller åt publik wård anförtrodda Deposita  af Skrifter och Handlingar, utan deras tilstånd, som samma Bref eller Deposita  angå eller tilhöra, kunna utgifwas eller utbekommas; den häremot bryter böte Femtio Riksdaler.

At i hwad Rättegångsmål som helst en Part wäl må wara tillåtit at, innan Dom eller Utslag fallit, efter eget wal, genom tryck kungöra Inlagor, Beswär och Anklagelse; men at den Part, som af en Rättegång, sedan Utslag eller Dom fallit, mera trycka låter än Dom eller Utslag, såsom en af Parternas Påståenden, Förklaringar, wissa Vota  eller dylikt, äfwen ware skyldig at tryckte bifoga Wederpartens Motpåståenden, Motförklaringar samt de öfriga Ledamöternas Vota,  af den Domstol, hwarwid malet förewarit, således alt, som för nödwändigt hållas bör til uplysning om sakens behandling och Utslagets grunder. Likwäl må ej någon anses skyldig at utlösa andra Handlingar än til detta ändamål owilkorligen oundgänglige äro, och må pröfningen derom bero af Domaren, hos hwilken målet förewarit, under laga answar, om dermed annorlunda förfares, än med denna Lags tydliga mening och stadgande öfwerensstämmer. Den häremot bryter böte Femtio R:d.

Det skal ock stå hwar och en Part fritt, som hafwer någon sak, eller något annat des rättighet rörande mål, antingen hos Kongl. Maj:t i Des Högsta Domstol, eller hwad annan Domstol eller publikt Werk det wara må, at deröfwer låta trycka underrättelse eller så kallad Species Facti;  dock at han håller sig wid sanning och anständighet. Den häremot bryter böte Tretiotre Riksdaler Sexton Skillingar.

At Protocoll  och Handlingar i förlikta brottmål ej må, så länge någon af Parterne lefwer, utan deras ömsesidiga tilstånd af trycket utgifwas. Den häremot bryter böte Tretiotre Riksdaler Sexton Skillingar.

At ingen må tillåtas at, i andra fall, än Allmänna Lagen och nu gällande Författningar utstaka, meddela eller til tryck utlemna Utdrag af Kyrkoböcker eller af andra i Själawården och Kyrko-disciplinen  rörande Handlingar, i afseende på enskilde personers lefwerne och seder, så widt de lända dem til skada eller förklenande. Den häremot bryter böte Tretiotre Riksd. Sexton Skill.

At sådant, som rörer styggelser, eller högligen sårar blygsamheten, eller innehåller hädelser emot Gud, eller lastliga uttryck om Rikets warande Öfwerhet, eller hwad, i afseende på personer, hwilka et mål icke egentligen beträffar, kunde i sådane Handlingar hafwa influtit, otidigt, anstötligt eller förklenligt, icke må uti dem, wid wite af Tretiotre Riksdaler Sexton Skillingar genom trycket kungöras, utan så wida, hwad sistnämnda fall angår, åberopandet skulle af Domaren, som sist i målet dömt, pröfwas nödwändigt, til uplysning och styrkande af sjelfwa hufwudsaken.

”... sådant, som rörer styggelser, eller högligen sårar blygsamheten, eller innehåller hädelser emot Gud, eller lastliga uttryck om Rikets warande Öfwerhet ... kunde i sådane Handlingar hafwa influtit, otidigt, anstötligt eller förklenligt, icke må uti dem, wid wite af Tretiotre Riksdaler Sexton Skillingar genom trycket kungöras ...”

I öfrigt och som det blefwe för widlyftigt, at alla förewarande ämnen, mål och ärenden med noggranhet utsätta, skal det stå hwar och en fritt, at i tryck allmänt kunnigt göra alt hwad som i denna Lag icke finnes uttryckligen förbudit; följaktligen skal ock ej något, som öfwer i denna Lag tillåtliga ämnen i tryck anmärkes, påminnes eller eljest gransknings- eller reflections-wis i dagsljuset framlägges, kunna, under förewändning at innebära tadel eller klander, såsom straffbart anses, så wida skrifsättet icke är tydligen smädligt eller skändligt; om answar hwarför i denna Lag stadgadt är.

§. 3.

Under de förutsatta wilkor, at wid pröfningen af en Skrift eller answaret för densamma, Domaren altid, i fall, som twetydiga synas, skal heldre fria än fälla och der frågan är om ämnets mera än om uttryckens lagstridighet heldre fästa sin upmärksamhet på Skriftens klara åsyftning än på utföringssättet, altid utan rättighet, at, i hwilket fall som helst, draga obestämda slutföljder af uttrycken, skola såsom missbruk af Tryckfriheten anses:

1:o  Klart uttryckt hädelse emot Gud. Brottet skal umgällas såsom i 1. Cap. 1. §.  Missgernings-Balken Allmänna Lagen stadgadt är, och Skriften confisqueras.

2:o  Klart uttryckt förnekelse af en Gud och et lif efter detta eller af den rena Ewangeliska Lärans sanning. Förbrytaren skal anses efter 1. Cap. 4. §.  Missgernings Balken, och Skriften confisqueras.

3:o  Klart uttryckt gäckeri af den allmänna Gudstjensten, Guds Ord och Sacramenten.  Förbrytelsen skal umgällas med Ethundrade Riksdalers böter, och Skriften confisqueras.

4:o  All slags lastligt yttrande om den Regerande Konungens Höga Person eller gerningar, eller Des Gemål Drottningen, eller Rikets bestämda Thronföljare. Brottet skal straffas, enligt Missgernings-Balkens 5. Cap. 1. §.,   och Skriften confisqueras.

5:o  Smädliga uttryck emot någon bland de öfrige Personer af det Regerande Konungahuset, hwilka Konglig eller Furstlig wärdighet inom Riket åtnjuta. Brottet skal straffas med Ethundrade Riksdalers böter, och Skriften confisqueras.

6:o  Smädliga uttryck om Riksens Ständer eller någon af deras Fördelningar. Brottet skal straffas med Ethundrade Riksdalers böter, och Skriften confisqueras.

7:o  Tydlig upmaning til myteri eller upror. Brottet skal straffas efter 6. Cap.  Missgernings-Balken, och Skriften confisqueras.

8:o  Smädliga uttryck om Rikets Embets- och Tjenstemän i och för Embetet. Brottet skal straffas efter allmän Lag.

9:o  Smädliga, förklenliga och osämja med Fremmande Magter tydligen åsyftande omdömen och yttranden om samtida Nationer  och Stater,  med hwilka Riket är i fredligt förhållande, om deras warande Öfwerhet, Regering och Regeringssätt, Höga Embetsmän och Sändebud, inre eller yttre förhållanden, företag och underhandlingar. Förbrytelsen skal umgällas med Femtio Riksdalers böter eller utöfwer, til och med Ethundrade, och Skriften confisqueras.  Är Skriften ej smädlig eller förklenlig, men genom densamma missförstånd med Utländsk Magt sig yppat, må den kunna confisqueras.

10:o  Oberättigadt kungörande i tryck af hwad, i anseende til Statens  å färde warande underhandlingar med fremmande Magter eller eljest af Konungens i sammanhang med dem tilärnade beslut och afsigter, samt Des Ministrars,  Råds och Sändebuds wärf utrönt är eller förmodadt wara kan. Skriften confisqueras.  Sker sådant kungörande af den, som Konungens och Statens  hemligheter betrodde äro, straffes brottet efter 4. Cap. 5. §.  Missgernings Balken, och Skriften confisqueras.  

11:o  Angripelser emot enskild man, hwilke å ära gå eller för des borgerliga namn och rykte förklenliga äro. Brotten straffas efter 60. Cap.  Missgernings-Balken; och warde desutom Skriften confisquerad.

12:o  Lögnaktige upgifter och wrängda framställningar til Allmänhetens förwillande och förledande. Brotten umgällas med böter från Tretiotre Riksdaler Sexton Skillingar til och med Ethundrade Riksdaler.

13:o  Sedernas fräcka wanhelgd, ware sig genom offentliga Läror til någon grof last, serdeles den, som sårar ärbarheten, eller sådane ohöljda och skändliga framställningar af denna lasts utöfning, hwarigenom främjandet af et förderfligt lefnadssätt uppenbart åsyftas. Brottet skal umgällas med Femtio til Ethundrade Riksdalers böter, och Skriften confisqueras.

14:o  Sedernas lättsinniga wanhelgd genom otuktiga uttryck och grofheter. Förbrytelsen umgälles med Tretiotre Riksdaler Sexton Skillingars böter och Skriften confisqueras.

Såsom allmän regel gälle, i afseende på confisquerade  Skrifter, at något mer af dem ej må af trycket å nyo utgifwas än det, hwilket Domstolen, som sist i målet dömt, icke för brottsligt ansett.

§. 4.

I afseende på bewakningen öfwer Skrifters lofliga allmängörande skola följande stadganden gälla:

1:o  Hof-Cantzleren skal tilkomma, at både inom Hufwudstaden och i Orterne antingen sjelf, eller genom wederbörligen af honom förordnade Ombud, waka öfwer Skrifters allmängörande på det sätt och i de delar, som här nedanföre stadgas; ägandes han äfwen at endast uti de i 3. mom.  af denna §. bestämda fall utkomna Skrifter med qwarstad belägga. Rättighet at confisquera  äge aldrig Hof-Cantzleren.

2:o  Til befrämjande af detta ändamål, ware härmed til owägerlig efterlefnad föreskrifwit; at i samma stund, ej sednare, än en Skrift til försäljning eller til spridande på hwad annat sätt som helst utgifwes, skal et exemplar  aflemnas i Stockholm  til Hof-Cantzleren och i hwarje annan Ort til hans förordnade Ombud. Boktryckare, som denna föreskrift uraktlåter, böte hwarje gång Femtio Riksdaler.

3:o  Anser Hof-Cantzleren eller des Ombud någon Skrift innebära tydlig förbrytelse emot 3. 4. 7. 9. 10.  och 13. mom.  i 3. §.  af denna Lag, åligge honom eller Ombudet, at den gjorda uplagan af samma Skrift, inom åtta dagars förlopp, med qwarstad belägga låta; börandes en månad efter den dag, då i Landsort qwarstaden lagd blifwit, Hof-Cantzleren medela Ombudet sit gillande eller uphäfwande deraf. Är uti Hufwudstaden qwarstad ej inom åtta dagars förlopp lagd, eller i Landsorterna Hof-Cantzlerens gillande ej inom ofwan föreskrifne en månads förlopp ankommit, må qwarstad ej, utan efter laga Domstols och Tryckfrihets-Committéens  yttrande gälla. Men wid alla de tilfällen, då Hof-Cantzleren anser förbrytelser mot denna Lag sig yppa, och så ofta målet ej hör, ware sig, såsom blott ordningsmål, under hans egen pröfning, eller, wid personliga förolämpanden, til den oförrättades enskildta beifrande, åligge Hof-Cantzleren, antingen han funnit qwarstad äga rum eller endast åtal wid laga Domstol at Skriften ofördröjligen och omedelbart til Justitiæ-Cantzlerens laga åtgärd öfwerlemna.

4:o  Til ordningsmål räknas, om wid Tryckeris anläggande uraktlåtes hwad 1. §. 5. mom.  derom stadgar, eller om Boktryckare underlåter at, enligt 1. §. 9. mom.  å Skriften utsätta sit namn, tryckningsorten och årtalet. Härom undersöke Hof-Cantzleren och aflemne sedan sin berättelse derom genast til Justitiæ-Cantzleren. För öfrigt äro ordningsmål ej andra, än sådane oeconomiska,  som, enligt Boktryckeri- och Bokhandels-Reglementet,  til hans pröfning kunna höra och til rubbning af något stadgande i denna Lag icke leda.

5:o  Så snart någon förbrytelse emot denna Lag, antingen i följd af Hof-Cantzlerens upgift, eller genom enskild angifwelse, eller på annat sätt blifwit Justitiæ-Cantzleren kunnig, åligge honom at ofördröjligen låta förbrytelsen genom tilförordnad Actor  wid behörig Domstol åklaga. Ware han desutom för egen del förbunden at, genom wederbörande Ombud öfwer Tryckfrihetens lagliga bruk tilbörlig upsikt hafwa. Ware likaledes Justitiæ-Ombudsmannen pligtig at, i afseende på förbrytelser emot denna Lag lemna sin Embetsåtgärd enligt de i Instructionen,  rörande hans befattning med andra mål, föreskrifna grunder. Enskildt förolämpande äge endast Målsäganden rätt at sjelf eller genom Ombud åtala.

6:o  Sedan sex månader förlupit efter det en Skrift bewisligen til Hof-Cantzleren eller hans Ombud blifwit, enligt 4. §. 2. mom.  insänd, må ej, af publik Actor,  åtal derå äga rum. Enskild man njute, enligt Allmän Lag, til godo sin talan uti mål, genom hwilkas tryckning han är personligen förolämpad. Är någon Skrift med qwarstad belagd, då skal åtal ske å Skriften, inom åtta dagar i Hufwudstaden och i Orterne åtta dagar efter det Hof-Cantzlerens gillande af qwarstaden blifwit kunnigt; i annat fall uphöre qwarstaden, och ware Skriftens försäljning obehindrad.

7:o  Utgifware af Dagblad och Weckoblad, hwilka, såsom i 1. §. 6. mom.  stadgadt är, ensamme äro underkastade Författare-answar, ware framför andra erinrade om et rätt bruk af Tryckfriheten, och umgälles Utgifwarens förbrytelse genom sådant Blad dubbelt i alla de fall, der med penningar pliktas.

8:o  Qwarstad eller confiscation  gälle ej för större del af en Skrift än det eller de Blad, Häften eller Tomer, hwarå åtal göres.

9:o  Hwar som beträdes at hafwa försålt eller utspridt en i laga ordning med qwarstad belagd eller confisquerad  Skrift, böte, efter omständigheterna, ifrån Ethundrade til och med Trehundrade Riksdaler. Rubbning af qwarstad umgälles särskildt efter 8. Cap. 8. §.  Utsöknings Balken.

10:o  I afseende på försäljning och utspridande af utifrån inkomne Skrifter på Swenska språket äge Hof-Cantzleren lika rättigheter och åligganden, som i afseende på inom Riket tryckte; och ware föryttrare af sådane Skrifter underkastad samma skyldighet och answar, som i 2. mom.  denna §. för Boktryckare stadgade äro.

11:o  Finner Hof-Cantzleren at utrikes ifrån inkommen, på fremmande språk författad Skrift innehåller något stridande emot 3. §s 4. 7. 9.  och 13. mom.  åligge honom, at, efter tils widare derå lagd qwarstad, i underdånighet inhemta Kongl. Maj:ts befallning, huruwida densamma bör til föryttrande frigifwas eller under widare qwarstad til återutförande förblifwa.

§. 5.

Förbryter sig Boktryckare emot denna Tryckfrihets-Lag, uptages målet wid Kämners-Rätten, eller i de Städer, der Kämners-Rätt ej finnes, wid Rådstugu-Rätten i den Stad, Boktryckeriet, ifrån hwilket den åklagade Skriften utkommit, anlagdt är, eller, på sätt §. 1.  innehåller, wid anläggandet anmäldt blifwit; Academiernes Jurisdictions  rätt, enligt deras Constitutioner,  dock oförkränkt. Stämningstid ware i alt fall, ehwad Tryckeriet inom, eller, på sätt nyssnämnde §. utstakar, utom Staden är belägit, enahanda, och förhålles dermed, som om stämningstid i Staden Lag säger. Upstår fråga om Författares eller Förläggares af en tryckt Skrift tiltalande eller hörande, böra han eller de wid sådan rätt til swars stånda, och åtnjute i öfrigt deras laga rättegångs-förmoner, enligt allmän Lag och särskilde Författningar, uti alt hwad igenom detta Förordnande icke uttryckligen annorlunda stadgadt är.

Finner Hof-Cantzleren eller des Ombud sig befogad at, på de grunder för qwarstad å tryckt Skrift här ofwan stadgade äro, förordna eller äska det någon Skrift med qwarstad beläggas må, ware han eller det berättigadt at i Stockholm,  genom biträde af Öfwer-Ståthållare Embetet och i öfrige Städer samt Orterne, medelst skyndsam handräckning, som ej får wägras af den Magistrat,  hwarunder Boktryckeriet, enligt §. 1.  lyder, sådan qwarstad erhålla; Börande öfwer förloppet af qwarstads-förrättningen och orsakerne dertil, samt, i afseende på den åklagade Skriften, om och huru många exemplar  då ännu finnas uti Boktryckarens wärjo, antekning trefallt författas, hwaraf den ena tilställes Hof-Cantzleren eller hans Ombud, den andra Magistraten  och den tredje Boktryckaren. Magistraten  ware pligtig, at wid answar, såsom för Embets-försummelse, med näst afgående post sända en afskrift af denna antekning til Konungens Befallningshafwande i Länet hwilken, wid enahanda answar, åligge, at, med näst derpå följande post, densamma til Justitiæ-Cantzleren insända. I Stockholm  warde samma antekning genast, eller sist inom nästföljande dags utgång til Justitiæ-Cantzleren aflemnad. Justitiæ-Cantzleren tilkomme sedermera, at, efter som han skäligt pröfwar, låta qwarstaden äga bestånd, eller densamma bryta låta, samt i ena eller andra fallet, i Stockholm  inom åtta dagar och i Landsorterne aldrasist inom en månad efter det qwarstaden lagd blifwit, hafwa hänwist målet til wederbörlig Domstol och Actor  förordnat. Sker det ej och är icke qwarstad inom nämnde tio häfwen, äge Boktryckare rätt, i enahanda ordning, som handräckning af Magistraten  til qwarstadens beläggande meddelad blifwit, fordra des brytande, hwilket icke wägras må, wid answar af Embetets förlust. Hof-Cantzleren eller des Ombud äga ej magt at annorlunda, än nu sagdt är, qwarstad fordra eller widare befattning med saken taga, utan hänskjute genast altsammans til Justitiæ-Cantzleren, på hwilkens ytterligare Embets-åtgärd och answar det ankommer, at sådane mål warda, enligt denna och allmän Lag, handhafde. Anmäles hos Justitiæ-Cantzleren omedelbarligen någon Skrift til åtal, bör han genast om målets uptagande wid laga Domstol, genom af honom tilförordnad Actor,  anstalt foga, men icke må han om någon sådan föregående qwarstad, som här framföre nämndt är, förordna, utan Hof-Cantzlerens eller hans Ombuds hörande och tilstyrkande. Är målet til laga Domstol kommit och qwarstad der af Actor  yrkad, bör Domstolen sig deröfwer genast utlåta; men likwäl, derest det, utan tids utdrägt ske kan, Hof-Cantzlerens eller des Ombuds utlåtande af Rätten inhemtas. Afslås qwarstads påståendet, fortfares med Rättegången, men Utslaget gånge ej i werkställighet, utan underställes Swea Hof-Rätts ompröfwande. Gillas påståendet om qwarstad, och har Hof-Cantzleren eller hans Ombud sådant tilstyrkt, skal den werkställas. Hafwa dessa ej tilstyrkt qwarstaden, må den ej gå i fullbordan; fortfare icke desmindre Rättegången i hufwudsaken; men Under-Rätts Utslag, angående qwarstaden, warde i båda dessa fall, utan uppehåll, til Swea Hof-Rätt insändt. Hof-Rätten bör genast deröfwer infordra Tryckfrihets-Commitéens  utlåtande. Tilstyrker denna qwarstads beläggande, må Hof-Rätten, der så skäligt pröfwas, efter Utslag, en sådan qwarstad bifalla, och stånde den då fast intil Rättegångens slut. Har Tryckfrihets-Commitéen  afstyrkt qwarstad, men Hof-Rätten ändå finner den böra äga rum, då må Hof-Rättens Utslag ej i werkställighet gå, utan underställes Högsta Domstolens afgörande. Riksens Ständers Justitiæ-Ombudsman äge, at, efter erhållen underrättelse, då sådant mål til öfwerläggning förekommer, derwid öfwerwara; hwarefter honom åligge at Högsta Domstolens Protocoll  och Utslag i målet genast til trycket befordra på publik bekostnad, i händelse enskild Förläggare ej skulle erhållas.

Då Under Rätt i hufwudsaken undersökning fulländat, warde den, jemte des utlåtande öfwer målet i de fall, då Under-Rätts Utslag, enligt Lag, följa bör, genast til Swea Hof-Rätt insänd. Hof-Rätten åligge då, at ofördröjligen af Tryckfrihets-Commitéen,  åt hwilken alla til målet hörande Handlingar meddelas skola, infordra des betänkande, som , uppå anförda skäl bör innehålla bestämdt utlåtande, ej mindre, om answar för Skriftens utgifwande äger rum, än om Uplagan bör sequestreras  och til utspridande förbjudas, samt desutom innefatta Commitéens  yttrande, huruwida upgift af Författarens namn bör kunna Boktryckaren åläggas. Afhandlar Skriften Theologiskt  ämne, infordre Hof-Rätten jemwäl yttrande deröfwer af Dom-Capitlet  i den ort, der Skriften utkommit, och i Stockholm  af Stads-Consistorium.  Derefter döme Hof-Rätten, som, hwad den sistnämda omständigheten beträffar, har at iakttaga, det upgiften af Författarens namn, hwilken ej annorstädes än hos Hof-Rätten fordras må, skal wid intet annat tilfälle kunna anbefallas, än då Hof-Rätten, efter målets utredande, finner detta wara af urbota beskaffenhet, eller Boktryckaren pröfwas äga den ringa förmögenhet, at böterne, då de öfwerstiga Sexton Riksdaler Tretiotwå Skillingar, måste i fängelsestraff förwandlas. Skiljer sig Hof-Rättens Dom från Tryckfrihets-Commitéens  yttrande, gånge den icke i werkställighet, utan hänskjutes til Högsta Domstolen och förfares dermed widare, som här ofwan, i fråga om qwarstad, sagdt är. Instämmer Hof-Rättens Dom til alla delar med Tryckfrihets-Commitéens  utlåtande, och Författaren deröfwer ej klagar, äge Domen full kraft och werkan. Författaren ware dock i alla händelser obetagit, at hos Konungen i Des Högsta Domstol söka ändring; äfwensom at, der den ej winnes, hos Konungen om Nåd anhålla.

Angripes uti af trycket utkommande Skrifter enskilde personer, en eller flera, och det ej sker i och för deras Embete, derom må ej annor än rätter Målsägande kära; ej eller må tilförordnad publik Actor  någonsin sådant i sit käromål uptaga och åklaga. Målsäganden ware likwäl obetagit, at hos Justitiæ-Cantzlers-Embetet begära biträde i Rättegången af Kronans Ombud, der tilmälet är af gröfre och hårdare beskaffenhet; och må på Justitiæ-Canztlerens egit ompröfwande ankomma at härtil bifall lemna; dock kan sådan Actors  frånwaro eller uteblifwande icke uppehålla målets företagande och afgörande wid Domstolen. Sådan åklagan af enskilde personer handteras i alla delar efter det rättegångssätt Lag och Författningar, i frågor om förolämpande tilmälen enskilde personer emellan föreskrifwa. Under-Rätts Utslag i sådane mål må ej gå i werkställighet utan föregången underställning hos Hof-Rätten, så snart den anklagade anses til det answar, at han ej får böta med penningar, eller han i böter och kostnads-ersättning blifwer ådömd Ethundrade Riksdaler och derutöfwer. Qwarstad må Under-Domare wid sådane enskilda twister kunna ålägga. Har Under Domstol sådan qwarstad ålagt, eller finner han under Rättegången anledning wara til Skriftens confiscation,  hänskjute han genast målet, i hwad det rörer denna åtalan, at dermed så wäl hwad Rättegången som qwarstaden och confiscationen  beträffar, förhålles, som här ofwanföre sagdt är.

Warder Bokhandlare eller annor person, för försäljning eller utspridande av tryckta Skrifter, anklagad, förhålles dermed, som här ofwanföre, angående Boktryckare stadgadt är; dock bör i sådant fall den anklagade tiltalas, der han sit bo och hemwist hafwer, eller ock der förbrytelsen skedt, alt efter hwad Hof-Cantzleren, Justitiæ-Cantzleren, eller deras Ombud, hwilka i slike fall det ensamt tilkommer at talan föra, finna at det lämpligast ske kan.

I frågor om qwarstad böra i sådant fall Konungens Befallningshafwande och wederbörande Magistrater  owägerligen och wid answar biträda; dock må ej hos Bokhandlare eller annan Försäljare å någon Skrift qwarstad begäras, utan at, genom bewis, kan styrkas, at Skriften i Tryckningsorten blifwit med qwarstad belagd; äfwen som nyssnämde personer icke kunna för innehållet af någon Skrift med rättegång beswäras.

”Warder någon af trycket härstädes utkommen ... Skrift, utaf en eller flera fremmande Staters Sändebud eller deras Regeringar anmäld såsom innefattande sådane ämnen, hwilka kunna föranleda til missnöje med andra Magter, äge Konungen, at derom ... i Nåder förordna, samt, om han så nödigt pröfwar, om Skriftens sequestrerande  och indragning ...”

Warder någon af trycket härstädes utkommen, eller utländsk hit i Riket införd Skrift, utaf en eller flera fremmande Staters  Sändebud eller deras Regeringar anmäld såsom innefattande sådane ämnen, hwilka kunna föranleda til missnöje med andra Magter, äge Konungen, at derom, efter sakens och omständigheternas beskaffenhet i Nåder förordna, samt, om han så nödigt pröfwar, om Skriftens sequestrerande  och indragning, genom Des Hof-Cantzler eller Justitiæ-Cantzler, så wäl hos Boktryckare som Försäljare eller andre utspridare låta föranstalta, och hwarmed förhålles på sätt, som, angående beläggande med qwarstad, här framföre stadgadt finnes; Skolandes, wid alla sådana fall, den af förenämnde Embetsmän, som om werkställigheten erhåller Konungens Nådiga befallning, genast owägerligen infordra Tryckfrihets-Committéens  utlåtande om den i fråga warande Skriften. Finner Committéen,  som ej äger ingå uti någon pröfning utaf politiska considerationer  och förhållanden, at Skriften, efter Lagens bokstaf, ej åtalas kan, då må ej någon rättegång, hwarken emot Boktryckaren eller Författaren anställas; men för utspridande bör den, som emot förbudet deraf bryter, til answar stånda, jemlikt 4. §:s 9. mom.  På Konungens Nådiga pröfning må det ankomma, om Förläggare eller Boktryckare må, i thy fall, til mer eller mindre del af Stats-medlen njuta någon ersättning för omkostnaden til tryckning och papper af hwad utaf Uplagan kunnat indragas.

Skulle den oförmodade händelsen inträffa, at Tryckfrihets-Committéen,  med anledning af 108. §.  Regerings Formen, warder til answar stäld, uptages och afgöres målet af Swea Hof-Rätt, uppå åkäran af Advocat-Fiscalen  derstädes. Domen warde, genast efter afkunnandet, med alla dertil hörande Protocoll  och Handlingar, på publik bekostnad, genom trycket befordrad til Allmänhetens kunskap. Kommer saken til Konungens Högsta Domstol, förhålles på enahanda sätt. Den man, som af Riksens Ständer blifwit tilförordnad at Justitiæ-Ombudsmannen i Embetet efterträda, ware wid sådant tilfälle pligtig at hans Embetes skyldigheter utöfwa, föranstalta om tryckningen af Rättegångs-Handlingarne samt biwista öfwerläggningarne uti målet hos Högsta Domstolen.

Alla mål, angående förbrytelser emot denna Lag skola, wid answar för Domare och Embetsmän, med största skyndsamhet afgöras, och wid alla tilfällen, då fråga kunde upstå om flera olika brotts bestraffning, särskildt behandlas, äfwensom den brottslige i alla de fall, då han ej redan gjort sig saker [säker?] til dödsstraff, eller fästning för lifstiden, skal särskildt undergå den bstraffning som han, enligt denna Lag, sig ådragit.

Böter efter denna Lag må ej förwandlas i annat straff, än fängelse å Fästning, efter beräkning af Sexton Riksdaler Tretiotwå Skillingar, såsom swarande emot hwarje månads fängelse, månaden räknad til Tjuguåtta dagar. Böter under ofwannämnde summa  sware emot Fjorton dagars fängelse i orten, der förbrytelsen skedt.

Böter efter denna Lag gånge til tweskiftes emellan Åklagaren och närmaste Inrättning för de Fattiga; de fall undantagne, då böter, enligt hwad här ofwan stadgadt är, Målsäganden ensamt tilfalla.

Til yttermera wisso hafwe Wi detta med Wåre Namns och Insegels undersättande stadfästat och bekräftat, som skedde i Stockholm  den Nionde dagen i Martii  månad år efter Christi Börd det Ettusende Åttahundrade och på det Tionde.

Detta alt, som föreskrifwit står, wele Wi ej allenast Sjelfwe för orygglig Grundlag antaga, utan bjude och befalle jemwäl i Nåder, at alle de, som Oss och Wåre Efterträdare, samt Riket med huldhet, lydno och hörsamhet förbundne äro, böra denna Tryckfrihets-Förordning erkänna, iakttaga, efterlefwa och hörsamma. Til yttermera wisso hafwe Wi detta med Egen Hand underskrifwit och bekräftat, samt Wårt Kongl. Insegel låtit weterligen hänga här nedanföre, som skedde i Wår Residence-Stad Stockholm  den nionde dagen i Martii  månad Året efter Wår Herres och Frelsares Jesu Christi Börd det Ettusende Åttahundrade och på det Tionde.

CARL.

(L.S.)

Not: 1810 års tryckfrihetsförordning innehåller den första svenska upphovsrättslagstiftningen. De upphovsrättsliga reglerna finns främst i § 1 mom. 3 och mom. 8.

Det fanns flera inneboende motsägelser i lagstiftningen vid den här tiden, den allvarligaste var normkonflikten mellan offentlighet och författarens ensamrätt. Därför började man att etappvis bryta ut reglementet ur grundlagen. 1855 kom en särskild lag för dramatiska och musikaliska arbeten, och 1876 kom en tillfällig "förordning angående eganderätt till skrift". En mera utarbetad separat upphovsrättslag, "Lag, angående eganderätt till skrift", kom slutligen 1877.

Förutsättningen för TF 1810 var RF 1809, där §§ 85-86 stadgade TF:s status som grundlag. Detta hindrade dock inte Karl XIII (som regerade 1809-18) från att redan 1812 i strid med grundlagen genomdriva en ny TF. Han gick då emot vad som stadgas i RF 1809 § 81 om ändring av grundlag, att Konungens och alla riksståndens samstämmiga beslut krävs, samt att konstitutionsutskottets förslag och ständernas beslut ska tillkomma vid två olika riksdagar.

Man läser ofta att ingdragningsmakten återinfördes i 1812 års TF, men den fanns faktiskt redan 1810, även klausulen om att konfiskering kan ske efter anmälan från främmande makt (se ovan § 5, stycket "Warder någon af trycket härstädes..."). I § 4 mom 8 vidtogs dock en avsevärd skärpning 1812. Hovkanslern kunde, då han ansåg en periodisk skrift vådlig för allmän säkerhet eller personligt sårande, omedelbart belägga skriften med kvarstad.

I § 1 insattes ett nytt moment mellan de gamla momenten 3 och 4. Det nyinsatta mom. 4 i TF 1812 lyder:

Utgifware af Dagblad eller Periodiska Skrifter anmäle sig, jemte titeln och tryckningsorten, hos Hof-Cantzleren, som äger, att, så wida Sökanden ej för nesligt brott blifwit dömd, eller förklarad owärdig föra andras talan, meddela bewis, att intet hinder emot Skriftens utgifwande förekommer. ("Kongl. Maj:ts Och Riksens Ständers Fastställde Tryckfrihets-Förordning; Dat. Örebro den 16 Julii 1812", omtryckt hos P.A. Norstedt & Söner, Stockholm, 1839.)

Från § 2 mom 1 borttogs 1810 års stolta formulering om att "från tillåtna ämnen icke kan undantagas någon slags wetenskap eller kunskapsgren, ehwad föremål den äga må, det Högsta Wäsendet, Menniskan, Werlden eller Samhället ... ej eller något slags Embets-Werk eller allmän Inrättning ...".

I § 3 i TF 1810 stadgas såsom missbruk av tryckfriheten "Klart uttryckt hädelse emot Gud ...", "Klart uttryckt förnekelse af en Gud ...", "Klart uttryckt gäckeri af den allmänna Gudstjensten ..." och "Tydlig upmaning til myteri eller upror". I 1812 års TF är de inledande begränsningarna "Klart uttryckt" och "Tydlig" borttagna.

Vad gäller författarrätten i § 1 mom 8 i 1810 års lag behölls formuleringarna nästan ordagrant 1812, utom när det gällde andra stycket, där översättningars status i 1812 års skrivning framhölls tydligare (då i § 1 mom 9, andra stycket):

Lag samma ware, om någon trycker eller eftertrycker den öfwersättning af Utländsk Skrift, som annan man utarbetat, eller låter sin Öfwersättning för annans anses; men ej må Öfwersättarens ägande rätt till sitt arbete förhindra någon, att en annan Öfwersättning af samma Skrift utgifwa.

En översättning betraktades alltså som ett eget verk, där översättaren fick samma skydd för sitt alster som den ursprungliga författaren. I URL 1877 fick författaren rätt även till översättningar till danska och norska. I § 2 heter det: "Svenska, norska och danska anses i detta hänseende såsom olika munarter af samma språk." Översättningar till andra språk än dessa hade alltså ursprungsförfattaren inget inflytande över; däremot fick översättaren samma rätt till sitt material som om hans översättning varit en helt igenom egen tankeprodukt.

En mycket viktig förändring 1812 var också att man omedelbart efter § 1 mom 1 lade till följande stycke:

Under ordet Skrift, som i denna lag nyttjas, skall förstås allt hwad, genom Tryck, under Allmänhetens ögon lägges. Med Periodisk Skrift förstås en sådan som, i Nummerföljd, eller på bestämda tider, utgifwes.

Detta innebar att även konstnärlig grafik, musikaliska noter och kartor kom att omfattas av skyddet. Redan här fanns alltså en blygsam början till en breddning av den rena författarrätten – innan den ens fått en egen civillag – men det skulle dröja innan uppföranden av t.ex. teater och musik fick ett eget skydd oberoende av om verken förelåg i tryck eller inte.

Dramatiska och musikdramatiska arbeten fick skydd 1855 och musikaliska först 1897. 1867 utfärdade man också en särskild lag angående efterbildning av konstverk för "de fall, då Tryckfrihets-förordningens stadganden ej kunna derå tillämpas".

Skyddstiderna var 1810-12 i princip eviga, vilket skilde ut Sverige internationellt. England hade vid samma tid ett skydd som varade i 28 år efter verkets publicering. I TF 1841 liksom i separatlagen från 1876 kunde författarrätten ärvas, med det viktiga förbehållet att arvingarna antingen måste utnyttja sin utgivningsrätt eller förnya den vart 20:e år räknat efter författarens död. Redan 1877 kom så en mera utförligt skriven lag där skyddstiden höjts till 50 år efter författarens död – utan de tidigare förbehållen.

Efter ett lagförslag 1914 sänktes i Sverige skyddstiden i 1919 års upphovsrättslag till 30 år efter upphovsmannens död och gällde då lika över genrerna. Åren 1942, 1946 och 1951 gjordes en rad ad hoc-mässiga ändringar av skyddstiden – med 1–15 års förlängning – bl.a föranlett av att Strindbergs verk skulle ha blivit fria 1942. Man var bland annat angelägen om att ge fortsatt ideellt skydd, alltså bl.a. skydd mot förvanskning, med tanke på en planerad kritisk utgåva av Strindbergs samlade verk. Först 1960 förlängdes skyddstiden till 50 år efter upphovsmannens död, vilket förlängdes ytterligare till 70 år 1996.

Referens: Kongl. maj:ts och riksens ständers faststälde tryckfrihets-förordning; dat. Stockholm den 9 martii 1810. Cum gratia & privilegio s:æ r:æ maj:tis. Stockholm, tryckt i kongl. tryckeriet, 1810., Stockholm, 1810.

Note on this text: The Freedom of the Press Act of 1810 contains the first rudimentary Swedish copyright law. The copyright rules are found in § 1 subsection 8:

Every script [copy] shall be the author's or his legal rights holder's property. He who prints or reprints a script [copy] without the author's or publisher's written permission, shall lose the entire edition or pay a fine to its full value, undividedly accrued to the plaintiff.

This law shall not apply to translators, otherwise than when a translator abuses another's name or reprints his work or lets his translation pass as another's.

The very foundation for subsection 8 is subsection 3, where privileges are abolished.

There were several inherent contradictions in the legislation at this time, the most serious was the conflict between transparency and the author's exclusive rights. Therefore, the authors' rights part was later broken out of the constitutional law. In 1855 came a special law for dramatic and musical works, and in 1876 a temporary "regulation on ownership of script [copy]". A more developed separate copyright law came finally in 1877, "An act regarding the ownership of script [copy]".

The prerequisite for the Freedom of the Press Act 1810 was the Instrument of Government of 1809, where the Press Act's status as constitution was established. This did not prevent king Karl XIII (who ruled 1809-18) from enforcing a new Freedom of the Press Act already in 1812, although this was unconstitutional (two parliamentary decisions made during two separate assemblies were required).

One often reads that the power of confiscation was restored in the act of 1812, but it was actually there already in 1810, including the clause stating that confiscation can take place after notification from a foreign power (see above, § 5, the paragraph beginning "Warder någon af trycket härstädes..."). The regulations were, however, significantly tightened in the 1812 act.

§ 3 of the Freedom of the Press Act 1810 states that what constitutes abuse of the freedom of the press is "clearly expressed blasphemy against God ..."," explicit denial of a God ...", "clearly expressed mocking of the general Divine service ..." and "Clear instigation to mutiny or rebellion". In the Freedom of the Press Act of 1812, the initial restrictions "clearly expressed" and "Clear" were removed.

As for authors' rights the wording in the 1810 Act, § 1 subsection 8, was retained almost verbatim in 1812, except for the the second paragraph, where the status of translations was expressed clearer. A translation was considered as a separate work, for which the translator had the same protection as the original author, and furthermore, independently of the original author. The author could only control translations into Norwegian and Danish, languages that were regarded as mere variants of Swedish.

A very important change in 1812 was that, immediately after § 1 subsection 1, the following paragraph was added:

The word script [copy], which is used in this Act, shall be understood as anything that through printing, is put before the eyes of the public. With periodical publication is understood such publication that is published, in sequence, or at specified times.

This meant that graphical prints, music scores as well as maps were incuded in the protection of the law. This was already a modest beginning of a broadening of a pure writers' right. Protection for performances of drama or music that had not appeared in print would not come until 1855 and 1897 respectively. 1867 saw the enactment of a special law concerning the reproduction of pictorial art in "cases, where the regulations of the freedom of the press act were not applicable".

In the legislation of 1810-12, the duration of the author's right was in principle perpetual, which made Sweden a rather exceptional case internationally. At this time, England had a protection that lasted for a maximum of 28 years after the publication of a work. In the Freedom of the Press Act of 1841 as well as in the Swedish civil law of 1876 rights could be inherited, provided the heirs either used the right or renewed it every 20th year from the death date of the author. Already in 1877 came a more detailed separate law in which the term of protection was increased to 50 years after the author's death – without the earlier reservations.

The term of protection was reduced in 1919 to 30 years after the author's death, and this was now applied equally between genres. The years 1942, 1946 and 1951 saw a series of ad hoc changes of the term – with 1–15 years of extension – among the reasons were that Strindberg's works would have fallen into the public domain in 1942. This was a moral rights issue. The legislators wanted to protect Strindberg's works from corruption and error, since a national critical edition of Strindberg's collected works was planned. In 1960 the protection was extended to 50 years after the author's or artist's death, and this was extended further to 70 years in 1996.

Citation: Kongl. maj:ts och riksens ständers faststälde tryckfrihets-förordning; dat. Stockholm den 9 martii 1810. Cum gratia & privilegio s:æ r:æ maj:tis. Stockholm, tryckt i kongl. tryckeriet, 1810., Stockholm, 1810.

Home | E-mail | Quotations